~Skilsmässan~
Kategori: Allmänt
Hur har jag orkat med mina föräldrars skilsmässa? Jag har ingen aning, antar att jag aldrig har riktigt klarat av det. Finns nog inte en levande människa som klarar av det. Tror inte ens att ens föräldrar klarar av det. Men jag antar att jag mådde jävligt dåligt av att dom skildes. Blev för mycket att ta in för mig. Distansförhållande med en som bor i stockholm som numer är mitt ex. Mammas nya kille som är min fars kusin. Pappas nya tjej som jag inte alls klarar av att se på. Pappas nya barn jag aldrig ens fått träffa. Allt gjorde väl skilsmässan ännu jobbigare för mig också när jag var 13-14 år. Så tonåren, hallelujah..
Jag blir 18 om ungefär 5 månader, och jag har inte läkt helt klart från det ännu. Jag tror inte jag vill göra det. Nej det vill jag inte. Jag vill fortsätta sakna min mamma och pappas kärlek för varandra. Mamma och pappa, jag älskar er verkligen. Jag älskar er jättemycket.. Varför gjorde ni så mot oss..? Varför kunde ni inte bara fortsätta vara lyckliga med varandra..? Eller är det bara jag som har varit komplett blind under alla dessa år? Varför kan ni inte iallafall försöka vara vänner? Hade jag vetat om att ni planerat det där för längesen innan det hann hända så skulle jag bett Amanda och David att försöka rädda erat äktenskap. "Tills döden skiljer oss åt", är det inte det ni lovade varandra på eran bröllopsdag? Oavsett vad, jag är stolt över att vara eran dotter. Jag är stolt över allt ni åstadkommit som föräldrar. Jag vågar ta tag i vuxenlivet med egna händer, tack vare er. Ni är världens bästa föräldrar.
Jag blir 18 om ungefär 5 månader, och jag har inte läkt helt klart från det ännu. Jag tror inte jag vill göra det. Nej det vill jag inte. Jag vill fortsätta sakna min mamma och pappas kärlek för varandra. Mamma och pappa, jag älskar er verkligen. Jag älskar er jättemycket.. Varför gjorde ni så mot oss..? Varför kunde ni inte bara fortsätta vara lyckliga med varandra..? Eller är det bara jag som har varit komplett blind under alla dessa år? Varför kan ni inte iallafall försöka vara vänner? Hade jag vetat om att ni planerat det där för längesen innan det hann hända så skulle jag bett Amanda och David att försöka rädda erat äktenskap. "Tills döden skiljer oss åt", är det inte det ni lovade varandra på eran bröllopsdag? Oavsett vad, jag är stolt över att vara eran dotter. Jag är stolt över allt ni åstadkommit som föräldrar. Jag vågar ta tag i vuxenlivet med egna händer, tack vare er. Ni är världens bästa föräldrar.
